﻿du hwad jag tänkte på, då du kom? Jag
tänkte på hwad jag en gång hörde en
gammal man af mitt folk ſäga i min fa-
ders tält, der han war ſom wår gäſt; min
fader och alla af wår ſtam menade, att
han war mycket wis.
— Och hwad ſade han, Fatima?
— Det war en afton, fortfor hon, —
då jag ſatt i tältdörren och ſåg på må-
nen, ſom ſken blank och ſtor ned på wåra
tält; rundt omkring ſtodo wåra häſtar och
all den myckna boſkap, ſom tillhörde min
fader, jag war ej glad i ſinnet och hade
dock ingen ſorg; då hörde jag, att min
fader och wår gäſt inne i tältet talade om
qwinnornas kärlek till männen, och jag
lyßnade; jag hörde då, att han, den gamle,
ſade: då en qwinna ej längre är ſin man
till behag, och hon märker det och är wiß
på, att hon aldrig mera kan warda ho-
nom till glädje, ſå ſkall hon wiſa honom
den ſtörſta tjenſt hon kan och likwäl ännu
en gång göra honom glad: hon ſkall dö;
icke att hon med ſwärd eller knif ſkall för-
korta ſitt lif, ty det är en ſtygg ſyn att
ſe en dödad qwinna, men hon ſkall wara
full af wilja att dö, emedan hon wållar
den mißmod, för hwilken hon ſkulle wara
en fröjd, och derför är helt och hållet
onyttig; och det är en dålig qwinna, ſom
ej förmår inhämta döden, om hon förſtår
detta och gör ſin ſjäl fri från all luſt till
lifwet; men gör hon detta, ſå ſkall man
priſa henne, och hennes namn ſkall bewa-